Åttitale var bäst

One strange thing in Swedish fandom since I joined it for real in 1999 has been its relation to the fandom of the 80s. Viewed from one way, it was immensely creative and intense (it has been described as hyperfandom), from another way it was self-destructive and created tensions and feuds that were still felt more than ten years later.

Nowadays, I think we within Swedish fandom finally has managed to move away from the shadow of the 80s, but this is in a way my experience of becoming a fan within that shadow.

To the tune of Nationalteatern's Livet är en fest.


På fredagskvällen bubblar det
i fandom man e rå
Vi skulle gå på Swecon
och nya fandom klå
Vi grundade med blogen
Bellis, Storm å ja
Och fredagsdrömmen växte
om en fanfejd stor och bra

Åttitalet var bäst
håll med om det, folk och fans
och om vi är dess rest
fanfejd är en fest

Men när vi kom till Swecon
så var det nåt som dog
Där var det många nya
å alltför många log
Vi satte oss i baren
där röken ej låg tät
Och drömmen börja slockna
Om en fanfejd stor å het

Åttitale var bäst…

Sen hängde vi i baren
drick, du trufan, drick!
Programmet det gick undan
och barkillen han gick
Och jävlar vad jag ville
att det nånstans fanns ett gräl
Som kunde starta uti minglet
Och vi kunde leda väl

Åttitale var bäst…

Så sluta Swecon, vi drog hem
vår fanfejdsdröm var slut
Jag klagade på baren
men Jophan sa "vet hut!"
Men glöm den nya fandom
och glöm mondän min vän
för snart så är det tisdag,
då försöker vi igen

Åttitale var bäst…

Lingonberry Bones

This one is a really old filk of mine, written while I was a regular of the rec.arts.sf.written.robert-jordan newsgroup, for the Path of Plots plot contest, in 1997 or 1998 (the newsgroup held plot contests before several of Robert Jordan's books were published, this one was for Path of Daggers.

It's a spoof of Povel Ramel's song Lingonben (the linked version is the one I grew up with), which in itself was a spoof of inane children's songs.

It's also one of my few filks in English.

( Lingonberry Bones )